Det pirrar i min mage så fort jag tänker på att om exakt en vecka vid den här tiden kommer jag vara hysterisk, virrig och vara full med fjärlilar i magen. Känslan gör att jag blir nervös nu också, så det pirrar så skönt, det är ett tecken på att det är något stort som skall hända, att det inte bara är en vanlig vardag som kommer. Utan jag ska iväg på det stora äventyret som kommer få mig att bli självständig och vuxen på riktigt.

Fredagen med libanesisk mat med goa och underbara vänner var helt klart en 10 poängare. Jag känner mig riktigt hedrad som har så fina vänner. Tårarna var inte långt borta vid Sarahs lilla tal, men jag lyckades hålla dom tillbaka. Jag är så glad att jag har Sarah, min bästastebäste vän!
Som tur är finns skype, facebook och msn så man kan hålla kontakten när jag är i pyramid landet. LOVE THAT!

Nu är det bara 5 sim pass kvar, en varje dag nästa vecka. Ska försöka få med Maria igen, och hoppas att hon får med sig sina snorklingsgrejjor så jag kan testa på att hålla en snorkelbriefing för henne.

Simma lugnt!