Jag har tänkt jätte mycket på farmor den senaste tiden måste jag erkänna. Och jag tänker på hur stolt hon hade vart om hon hade sett mig vara här nu. Om hon hade fått se mig ta studenten. Att hon hade fått höra mina radioprogram i skolan. Hon hade vart så himla stolt över mig. Det vet jag. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på henne. Jag har gått ett tag och tänk på vad låten som spelades först på begravningen hette. Och nu idag nyss så kom jag på det. Så jag lägger upp den här. Man måste ju få ha några dagar som man får ägna till sina nära som gått bort för jag har fortfarande nog inte smält det ordentligt. Kommer nog aldrig att göra heller. Det hela är oacceptabelt. Jag älskar farmor, vila i frid. <3